Skrev Julia Agha, vd för medieplattformen Al Kompis – och satte fingret på en av samtidens mest oroande journalistiska brister.

Samtidigt som bomberna faller över Gaza, och bilder på söndertrasade kvarter sprids över hela världen, fortsätter den svenska journalistiken att dominera av känslor snarare än granskning. Det finns gott om starka röster på opinionssidorna. Det finns personliga berättelser, tårfyllda reportage och vrede både för och emot. Men var finns de skarpa frågorna? Var är den journalistik som inte bara skildrar, utan också ställer makten till svars?

I denna text riktas ett kritiskt ljus mot hur svenska medier hanterar kriget i Gaza – och framför allt mot frånvaron av ansvarsutkrävande journalistik. Istället för att följa upp politiska beslut, ställa följdfrågor och blottlägga motsägelser, ser vi en övervikt av personliga ställningstaganden, känslostyrda texter och uteblivna konfrontationer.

1. Känslor tar över – fakta trängs undan

Från Gaza, Västbanken och Israel publiceras gripande berättelser. Samtidigt fylls debatt- och kultursidor av svartvita tolkningar: att bära en palestinsk flagga kallas av vissa “stöd för terrorism”, medan andra anklagar Sveriges regering för moraliskt svek. Dessa röster behövs – men de ersätter inte granskning.

2. Politiker undgår journalistisk prövning

När migrationsministern avbokar en intervju för att slippa svara på frågor om regeringens hållning till Palestina – då är det journalistens ansvar att ställa det till svars. Att sådana tillfällen passerar obemärkta är ett svek mot det uppdrag journalistiken bär.

3. När verkligheten motsäger orden

Utrikesministern säger att Sverige är en av Gazas största givare. Samtidigt dröjer pengarna – och få journalister frågar vart de tagit vägen. Det är just här journalistiken borde gräva – inte nicka och gå vidare.

4. Journalistiken får inte bli Patreon-material

När nyhetsflödet börjar likna innehållet på Substack, där känslor får gå före fakta och oberoende redaktörskap saknas, riskerar journalistiken att förlora sitt syfte. Vi behöver inte fler röster – vi behöver fler frågor.

5. Återgå till kärnan: att granska makten

Sveriges medier måste återvända till sitt uppdrag: att vara den tredje statsmakten, att granska, att kräva svar. I tider av krig, desinformation och geopolitisk kamp är detta viktigare än någonsin.