Attackerna mot SSU:s ordförande Moska Hassas avslöjar en obehaglig verklighet i det politiska klimatet: i dagens Sverige räcker det att visa solidaritet med det palestinska folket för att stämplas som extremist. Hennes ”brott” var att bära en palestinasjal med texten ”Jerusalem är vårt”, ett budskap som i själva verket speglar en historisk och religiös sanning för miljoner människor, men som nu framställs som ett hot.

Det verkliga hotet ligger inte i en sjal. Det ligger i tystnaden inför krigsförbrytelserna som begås i Gaza och på Västbanken. Det ligger i den politiska dubbelmoralen där man hellre diskuterar tygstycken än bombade bostäder och döda barn. När makthavare väljer att göra en ungdomsledares klädval till nationell skandal, då är det inte längre hon som är problemet, det är de själva som avslöjar sin egen cynism.

Kritikerna försöker få det att framstå som om solidaritet med Palestina är en form av extremism. Men den verkliga extremismen är att acceptera ockupation och förtryck som normalitet. Den verkliga extremismen är att reducera palestiniernas rättigheter till en politisk belastning, samtidigt som man blundar för en av vår tids värsta humanitära katastrofer.

Det vi ser nu är ett försök att skrämma och tysta alla som vågar stå upp för Palestina. Men för varje attack mot Moska Hassas växer också insikten hos människor om att denna debatt inte handlar om en sjal, utan om rätten att försvara rättvisa, frihet och mänsklig värdighet. Om det anses farligt att säga att Jerusalem är vårt, då är det hela det demokratiska samtalet som är i fara, inte Moska Hassas.

Alaa Alawwad