Tvåstatslösningen har länge lyfts fram som en rättvis och fredlig väg mot att lösa konflikten mellan israeler och palestinier. Men för att förstå verkligheten på marken är det nödvändigt att objektivt granska hur processen kring denna lösning har påverkat maktbalansen – och hur Israel har lyckats dra nytta av den, utan att ifrågasätta själva tanken på fred.

1. Att vinna tid för att expandera bosättningarna
Sedan undertecknandet av Osloavtalet 1993, där tvåstatslösningen började diskuteras på allvar, har Israel använt förhandlingsprocessen för att köpa sig tid. Under denna period har landet fortsatt att bygga och expandera bosättningar på Västbanken, vilket i praktiken gjort det nästan omöjligt att skapa en livskraftig och självständig palestinsk stat.

2. Förbättra sitt internationella anseende
Genom att framställa sig som en part som strävar efter en tvåstatslösning, har Israel lyckats förbättra sitt anseende globalt. Detta har minskat det internationella trycket, trots att landets faktiska politik ofta gått i motsatt riktning mot vad fredsprocessen avsett.

3. Splittra den palestinska sidan
Tvåstatsdiskussionen har också bidragit till att splittra det palestinska ledarskapet. Medan vissa grupper, som Palestinska myndigheten, deltog i förhandlingar, valde andra, som Hamas, att stå utanför. Resultatet har blivit en försvagad palestinsk position, vilket ytterligare gynnat Israel.

4. Omdefiniera konflikten till en ”gränstvist”
Genom att reducera konflikten till en fråga om gränser på en liten del av det historiska Palestina, har Israel lyckats flytta fokus från grundläggande frågor om ockupation och folkets rättigheter. Detta har i sin tur försvagat både de moraliska och politiska argumenten för palestiniernas sak.

5. Behålla säkerhetskontrollen
Även inom ramen för samtal om en framtida palestinsk stat, har Israel insisterat på att behålla fullständig säkerhetskontroll – särskilt i strategiska områden som Jordandalen. Detta innebär att en eventuell palestinsk stat, enligt de nuvarande planerna, skulle sakna verklig suveränitet.

6. Legitimera status quo
Genom att hålla liv i förhandlingar utan konkreta resultat, har Israel på många sätt normaliserat ockupationen i det internationella samfundets ögon. Föreställningen om att ockupationen kan fortsätta tills ett slutgiltigt avtal nås har blivit en accepterad verklighet för många.

Med andra ord har Israel använt tvåstatslösningen som ett politiskt verktyg snarare än som ett genuint mål.
Idag verkar de flesta israeliska ledare inte längre tro på tvåstatslösningen i praktiken, utan arbetar istället för att befästa en verklighet baserad på en enstatsmodell under fortsatt ockupation och kontroll.

Alaa Alawwad