Debatten om Lorena Delgado Varas och den omdiskuterade bilden avslöjar ett mycket allvarligare problem än själva bilden: när partiledningar, av rädsla för politiska påtryckningar, offrar sina egna företrädare baserat på subjektiva tolkningar.

Den bild som Delgado Varas återpublicerade kan tolkas på flera sätt. Vissa ser den som en kritik mot Israels och USA:s politik i Mellanöstern, medan andra uppfattar den som problematisk. Det är inget ovanligt: konst och politiska uttryck bär alltid på flera lager av mening och är öppna för tolkning.

Det är viktigt att understryka: polisen avfärdade anmälan. Ingen myndighet har funnit att något brott begåtts. Ändå valde Vänsterpartiets ledning att agera som domare och bödel, och därmed frånta Lorena Delgado Varas sin roll och sitt demokratiska mandat.

Det verkligt farliga är inte att en bild kan missförstås. Det farliga är när subjektiva känslor och politiska beröringsskräck får styra partiers interna beslut – på bekostnad av yttrandefrihet och demokratiskt förtroende.

I en fungerande demokrati måste vi kunna hantera att politiska uttryck kan vara obekväma eller kontroversiella, utan att det omedelbart leder till uteslutning eller tystnad.
När partier börjar offra sina egna för att tillfredsställa politiska motståndare, undergrävs inte bara förtroendet för dem själva, utan även själva demokratins kärna.

Faktum är: om partiledningen saknar mod att stå upp för sina företrädare och principer under tryck, då hade det hedrat dem mer att själva lämna sina poster – istället för att kräva tystnad och anpassning av dem som vågar tala.
Att leda ett parti innebär inte att undvika konflikt till varje pris, utan att bära ansvaret för att försvara de värden partiet påstår sig stå för.
När rädslan styr besluten istället för övertygelsen, då sviker man inte bara enskilda individer – man sviker hela den demokratiska idén.

Svensk demokrati förtjänar bättre än så.
Den förtjänar modiga partier som försvarar sina företrädare mot orättvisa angrepp – inte partier som låter rädsla och misstolkningar diktera agendan.

Demokratin skyddas inte genom att tysta röster. Den skyddas genom att försvara rätten till mångfald och fri debatt – även när det blåser.