En skamfläck för svensk politik
När man säljer sin själ, fjäskar för högerextrema och kryper för makten
blir man ryggradslös.
Så börjar berättelsen om Simona Mohamsson, en kvinna med palestinskt ursprung som idag har blivit ett politiskt verktyg för ett system som ifrågasätter och misstänkliggör just de människor hon själv en gång tillhörde.
Kära Simona,
Man kan byta namn.
Man kan byta sida.
Men man kan aldrig fly från sanningen att du är Muhammeds son. Du kommer inte undan sanningen att du kommer från ett flyktingläger och inte från Europa eller Sverige, som du påstår.
Kära Simona, integration betyder samexistens, det innebär inte att förändra identiteten eller ge upp den för att tillfredsställa högerextremister.
Fem miljoner, inte för att stoppa vapenexporten till Israel, inte för att stödja bojkott av varor från illegala bosättningar, inte för att stoppa svält och folkmord i Gaza, utan för att kartlägga invandrares värderingar.
Simona Mohamsson tillkännagav att de satsar fem miljoner kronor på ett projekt för att kartlägga invandrares värderingar. Ett initiativ som leds av Simona Mohamsson själv. Istället för att bekämpa hat, segregation och våldsbejakande ideologier, väljer hon att misstänkliggöra de mest utsatta.
Att vända ryggen åt sitt folk
Hon är inte bara tyst inför det som sker i Gaza, hon har blivit en röst för dem som vill splittra, misstänkliggöra och kontrollera. Genom att leda detta projekt har hon aktivt valt sida: inte med sitt folk, inte med förtryckta, utan med makten.
Med den makt som applåderar bosättningar och förkastar fred. Med den makt som säger ”gängledare och nazisterna är välkomna”, men ser varje palestinsk röst som ett potentiellt hot.
Detta är inte neutral politik.
Detta är inte omsorg.
Detta är ett moraliskt svek.
