I gårdagens intervju vägrade Ebba Busch svara på en enkel fråga om Israels politik i Gaza. Hon reagerade med ilska och förde snabbt över samtalet till hotbilden mot sig själv och sin familj istället för att tala om de civila som förlorar sina liv varje dag.

När Ebba Busch försvarar Israels agerande i Gaza och talar om det som en tjänst till världen visar hon en farlig blindhet inför mänskligt lidande. Att tusentals barn och civila dödas reduceras till en politisk detalj. Samtidigt framställer hon sig själv och sin familj som offer för hot vilket hon använder för att undvika sakliga frågor.

Politik handlar om ansvar. När en partiledare talar måste hon stå för sina ord och förklara sin hållning. Att blanda in sina barn som ett känslomässigt skydd är inte bara oprofessionellt utan också ett sätt att misstänkliggöra kritiker och aktivister som helt enkelt använder sin demokratiska rätt att protestera.

Det mest allvarliga är att Busch helt bortser från den gyllene regeln som är grunden för både kristen etik och mänsklig värdighet. Regeln är enkel: behandla andra som du själv vill bli behandlad. Om hennes egna barn tvingades leva under bomber och blockad under förevändning att bekämpa terrorism skulle hon aldrig acceptera att någon kallade deras död för ett nödvändigt pris.

När politiker försvarar övergrepp på ett folk samtidigt som de talar om kärlek till både israeler och palestinier blir orden tomma. Man kan inte tala om fred och rättvisa medan man blundar för verkligheten på marken. Den som förnekar den gyllene regeln förlorar i längden både trovärdighet och moralisk auktoritet.

Det som står på spel är inte bara palestiniers liv utan också demokratins trovärdighet i Sverige.