Av Alaa Alawwad

Den svenska regeringens nya strategi mot antisemitism förbjuder att jämföra Israels agerande med nazismen. Men när vi ser på verkligheten – på orden som används av Israels anhängare för att rättfärdiga massmordet i Gaza – blir det tydligt att detta förbud inte handlar om att skydda judar från hat, utan om att skydda förövarens språk.

För bara några dagar sedan avslöjades en video där Israels ambassadör i Österrike kallade till att döda palestinska barn. Tidigare har den amerikanske politikern Randy Fine beskrivit Gazabor som ”nazister” och föreslagit att de borde bombas med kärnvapen. Och innan dess hörde vi Israels försvarsminister Yoav Gallant kalla palestinier för ”mänskliga djur”, finansministern Bezalel Smotrich säga att det finns ”två miljoner nazister i Gaza”, och tidigare vice försvarsministern Eli Ben-Dahan beskriva dem som ”djur” som inte är människor.

Att avhumanisera en befolkning – att beskriva dem som ”djur”, ”nazister” eller ”parasiter” – är precis samma strategi som nazisterna använde mot judar. Nazisterna beskrev judar som ”ohyra” och ”råttor”, som ett ”hot” som måste utrotas. På samma sätt beskriver de som försvarar Israels bombningar av Gaza palestinierna som ett hot som måste förintas.

Att förbjuda jämförelsen mellan Israels handlingar och nazismen är att dölja denna sanning. Det är att förbjuda människor från att peka på parallellerna mellan folkmordets språk förr och nu. Det är att skydda förövaren från ansvar – och offren från upprättelse.

Om vi inte får säga att avhumanisering är roten till folkmord, om vi inte får peka på hur nazismens språk återanvänds mot palestinier, hur ska vi då förhindra nästa folkmord?