Kristerssons uttalanden om folkrättsbrott i Gaza är ett moraliskt svek

Ulf Kristerssons uttalanden om situationen i Gaza är, ur ett juridiskt och politiskt perspektiv, ett diplomatiskt undandragande från det moraliska ansvar som krävs när brott mot mänskligheten begås inför världens ögon.
Vad som är rimligt:

Det är sant att det krävs juridisk prövning från behöriga domstolar – som Internationella domstolen eller Internationella brottmålsdomstolen – för att klassificera handlingar som folkmord eller krigsbrott.
Regeringar har inte formell rätt att fastställa detta själva.

Men vad som är oacceptabelt och farligt:

Att säga att det “inte är upp till regeringen” används som en ursäkt för att undvika en tydlig politisk hållning, trots att Sverige – enligt både historia och opposition – länge varit ett land som stolt försvarat folkrätten och mänskliga rättigheter.

Hans tydliga ovilja att använda ord som “krigsbrott”, trots att han själv erkänner att “avskyvärda saker sker i Gaza”, avslöjar ett politiskt inkonsekvens: han erkänner grymheterna men vägrar kalla dem vid deras rätta namn.

Kristersson för ett kallt och neutralt språk som maskerar en oförmåga eller ovilja att konfrontera Israels agerande, även när det råder internationell konsensus om att grova brott begås.

Han förnekar inte övergreppen – men han frånträder varje politisk eller moralisk konsekvens. Det gör honom till en tyst medbrottsling i det internationella sveket som låter katastrofen i Gaza fortsätta utan ansvar.
Alaa Alawwad